1914-2013 min älskade faster

Får jag lov att presentera min faster Gerd? 

Hon föddes 1914 i Stockholm.

Hon var dotter till en "halvfranssos" och min farmor Sandra.

Jag tror hon sitter här bredvid mig och småfnissar åt att jag försöker skriva om henne. Jag tror hon gillar det. På fotot ovanpå den gamla orgeln är hon runt 20 år. Hon har precis träffat sin blivande make Sven B. 

Jag skulle önska att jag hade bevarat fler minnen av henne, visst stod hon mig nära men hon kunde vara så hemlighetsfull och ofta var det samma historier hon berättade för mig. 

En gång skulle hon och Sven B ut och cykla. De hade varken bil eller körkort. Så de fick cykla dit de skulle. De cyklade ut på landet och rätt som det var fick min faster punktering. Nu ska ni inte tro att Sven B tyckte att han skulle fixa denna punktering, han steg av sin cykel och gick och satt sig i backen. Min faster fick snällt laga sitt däck själv. Inte kunde Sven B smutsa ner sig. 

Min faster tyckte om konst, på samma gata som de bodde nere vid Hornstull fanns det en 

konstbutik. Där hade min faster spanat in en tavla med blomsteräng som hon så gärna ville ha. Till hennes stora besvikelse så var tavlan borta en dag, såld. Det gjorde henne ledsen. När min faster fyllde år så fick hon tavlan. Sven B hade gömt den i tobaksaffären, så att Gerd inte skulle ana vad hon skulle få.

När jag var riktigt liten och satt i vagn tog mamma, min faster, farmor och jag tror pappa var med han också med mig till Skansen. Jag minns det inte själv men min faster tyckte jag var ett märkligt barn som bara ville kolla på ekorrarna och gå in i alla stugor. De övriga djuren intresserade mig inte alls. Nej, det var stugorna som var intressanta redan när jag var liten. Geten nedan får stå som symbol för den get som hoppade upp till mig i  sittvagnen till min stora förtjusning. De övriga i sällskapet var mindre förtjusta. Jag tycks ha gillat det. 

En annan gång drog min faster mig i barnvagnen upp och ner för Långholmsgatan. Då kom Kalle som var kvarterets filur och frågade min faster som då var i 45 års-åldern om det var hennes barn. Min faster hade blivit lite smickrad men samtidigt tyckte hon nog att Kalle var lite galen, inte kunde hon gamla människan få barn.

När jag tänker på min faster tänker jag nästan uteslutande på att hon var gammal i min ålder. Hon var tant redan när jag föddes fast hon då var 45 år. Det var inte frågan om att slänga upp benen på bordet, ut jogga eller göra annat som jag gör idag och jag är trots allt äldre än vad hon var då. 

Min faster kunde rabbla dikter på löpande band. Som hon en gång lärt sig i skolan. Hon räknade spelkorten efter Kungssången eftersom det är 45 stavelser i den. Hon spelade helst kort om pengar och gillade det där med spelmaskiner på Finlandsbåtarna. Hon ville gärna baka Bröa Ambrosia som hon döpte kakan till i rena felsägningen. Hon gillade hundar, en gång räddade hon en tax från att bli av med sina bröstvårtor. Då tanterna på semesterhemmet inte förstått att även hanhundar har bröstvårtor och det inte alls var fästingar. Hunden hette Snobben. 

Hon tyckte om att dricka Aurora. Matade vår stackars pudel med ostbågar doppat i detta! Arma jycke!

Hon gillade att plocka svamp och kunde massa sorter, det jag kan lärde hon mig. Växtnamn var hon bra på och kunde dem både på latin och svenska. 

Min faster var av en annan tid. Det hon kunde fick jag aldrig lära mig.

Men visst många gånger förstod jag inte varför hon var så noga med att ha maten på bordet när Sven B kom hem. Varför hans pilsner skulle ha en viss temperatur. Varför det alltid var så viktigt att bestämma om vi skulle ses veckor i förväg. Spontaniteten fanns inte eller så var det bara tiden hon levde i som var så. 

Hon tog mig med på teater och musikaler. Varje gång när vi satt där i publiken ville jag byta plats med dem på scenen. Det blev aldrig så.

Min faster och min farmor som gick bort redan 1979 finns i mitt minne. När jag tänker på dem ser jag två damer, två tanter där etiketten spelade en stor roll. Min farmor som var noga med kläder, klänning och hatt. Långbyxor? Jag minns inte ens om de bar detta klädesplagg. 

Nu har hon varit borta i 5 månader. Men alltid kvar. Föralltid en del av mig. 

Min farmor som jag faktiskt aldrig skrivit om, var född i Göteborg. Jag som alltid trott hon var Skåning. Men hennes historia får jag ta en annan gång.