Baka baka liten kaka!



Gamla kokböcker är det roligaste som finns speciellt om de är handskrivna. Det handskrivna häftet har tillhört min faster Gerd. På första sidan står det att läsa om ugnstekt vittling. Receptet börjar med:
"Härtill kan man använda  ganska små vittlingar. Fisken rensas, avtorkas. I varje vittling lägges två ansjovis filéer... ". Inga exakta mått. Ibland undrar jag hur maten blev. Smakande en som det var tänkt eller blev det olika för varje gång. 

I samma häfte har min faster antecknat utgifterna för hushållets i april 1946. 


De var två personer.  
Jag är så glad att detta häfte fanns kvar och att min faster inte hade hunnit riva loss alla sidor. Min faster var noga med golven som hon skötte med golv polish. Tänk att golv polish kostade hela 5 kr på den tiden. Jag blir trött bara jag tänker på det. Jag kan inte riktigt förstå hur hon kunde ägna så mycket tid åt att städa och damma. Sköta hushållet ordentligt och sticka/virka användbara ting. Men jag misstänker att generationerna efter mig kommer nog undra hur jag kunde ägna så mycket tid åt att blogga och inte alls sköta hushållet. (eller jag ljuger väl, lite hushållsarbete göra jag i alla fall, fast kanske inte lika noggrant som hon gjorde) 

Det gröna häftet är en kokbok. Fylld med recept från 1951
Här får man lära sig att koka ägg, göra orientalisk kotlett ( hade de kotletter i orienten?), amerikansk hönssallad och baka en vanlig sockerkaka. 

Häftet underst får jag erkänna är mitt eget från 1976. Jag hade ett ryck vid den tiden att jag skulle skriva ner recept för hand. Det höll ett tag. Merparten av recepten har jag aldrig lagat, de flesta är kakrecept. Men även min faster favoriter är nedskrivna. Tyvärr inte "Bröa Ambrosia" som fick sitt namn pga en felsägning då min faster skulle smörja formen till kakan. 


Denna röda fina "Husmoderns kokbok" är från 1925 och innehåller en massa goda råd. Som att konservera ägg med kalk! Luta fisk, laga lungmos (?) och vika servetter får man lära sig.

Det finns en del menyer. På vintern kan man alltså äta till lunch:

Fisksufflé. Små chateaubriands à la makter d'hotel (vad nu det kan vara), pastejer med fågelstuvning och vingelé!!

eller på sommaren:

Kräftsallad med sparrisknopp, Tournedos à la Colbert, Smulton med grädde (de måste haft massor av smultron)

Men var är grönsakerna? Det där sparrisknopparna känns inte som om de gör så mycket väsen av sig. Visste ni förresten att "bardera" betyder "ombinda med späckskivor"? En hel del matnyttig att lära sig,  jag kommer troligen aldrig att binda om med späckskivor eller laga lungmos! Men kul är det.


För den baksugna ett något nyare recept.

Recept från en gammal kokerska på Lindormsnäs

2 ägg
2 dl socker 
50 gram avsvalnat smör
2 dl mjöl
1 tsk bakpulver.
1 dl grädde

Vispas och gräddas som en vanlig sockerkaka 

Till detta måste man bara ha: Fru Rosés glasyr

1/2 kkp smör
1/2 kkp mjölk
1 kkp socker

Kokas i tio minuter. Det går säkert lika bra att använda sig av ett decilitermått. Sedan när kolasmeten kokat klart ska den röras KALL! Det är bara att arbeta på - pu och suck! Sedan breder man detta över den kalla sockerkakan. Som förhoppningsvis man inte glömt att ta ur ugnen... 

och njuter!!! Som jag minns det är den god.

Kram på er där ute, detta var en inblick i min kokbokssamling där till och med min faster fått sin plats. 

Kommentarer

  1. Glömma att ta ur ugnen, jotack det är lätt gjort ;)
    Om man lindar bacon runt sparrisarna till plankan, borde väl också vara bardera?
    kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja de borde det vara! Det tänkte jag inte alls på - fast å andra sidan lindar jag inte ens med bacon! ;)
      Jag blir så glad att jag dansar när jag får en kommentar :)

      Radera
  2. Fl´åt men jag har varit inne här förut... och så läser en och begrundar och vips så...bot och bättring ;)

    SvaraRadera
  3. ;) gör inget... jag är inte bättre själv... när man tvättar toarullar i diskmaskin så ;))) fast det var nog inte mitt fel utan slumpen bara.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det hände sig när snön låg vit på taken en november dag...

Det är något visst med grisar i gummistövlar!

25 år är en väldans massa år det...