Tomheten fyllde mig



En märklig kväll, en märklig känsla. En tom känsla. En lugn känsla.
Jag vet inte riktigt vad jag ska känna.
Det är som allt stannat upp.
Ett bedrägligt lugn runt mig. 

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det som händer.
Jag vet inte ens om det händer. 
Det kan vara att det aldrig händer.

Är verkligheten för påträngande.
För tung att ta itu med?

Om nu allt stannar. Hur ska jag då gå vidare?

Det konstiga är att jag inte är ledsen. 
Inte ens arg.
Inte ens sur.
Jag är bara så tom och full av lugn.

Men det känns bedrägligt. 
Om jag vaknar i morgon och känner något helt annat.
Vad händer då?

Om jag tappar bort mig själv igen?
Jag får inte göra det. 
Det går bara inte, inte en gång till.

Om jag nu bara vill vara jag och inget annat. 
Så är det nog bäst. 
Att försöka förhålla sig till det som händer. 

Jag bara undrar?
Hur gör man? 

Kommentarer

  1. Dina ord är vad jag själv ofta tänker. Så bra skrivet ... precis fingret på och änså inte. Det är en konst att kunna uttrycka sig så att stå mitt i och ändå inte ta ställnning till det ena eller det andra ... Vad händer om du gör det?? Det vet ingen och minst du själv för du lever då med känslan och den är inte på pränt.

    Tack goaste du ... för dina ord som ger tankar hos läsaren ... Så vackert skrivet Charlott !!!
    Stor kram och skriv mera jag törstar !!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer mer Anita! Roade mig med LIX och jag är tydligen en byråkrat!! Måste faktiskt storskratta. Ja vad händer? Jag vet inte. Det finns många framsidor och enhel del baksidor av allt. Just nu lever jag bara i nuet, morgondagen får vänta.

      Radera
    2. Tack snälla du för att du tar dig tid att läsa och gillar! Det gör mig så glad vet du. Så där härligt glad!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det hände sig när snön låg vit på taken en november dag...

Det är något visst med grisar i gummistövlar!

25 år är en väldans massa år det...