Drömmen om Kulla-Gulla eller hur man inser att backkrön är målet i livet...

Mina ben rusar upp för backen, jag slår ut med händerna och fångar vinden som smeker mot min (hm) tunna barnkropp. Jag känner friheten och jag flyger iväg och blir till Kulla- Gulla. Jag vill vara som hon. Att någon ska upptäcka att jag hamnat i fel familj och egentligen är dotter till en rik godsherre. Fast hur skulle det ha gått till? Jag är brunhårig, visserligen lockig men brunhårig. Inte alls någon Kulla-Gullatyp. Inte en chans alltså.

Idag rusar jag också uppför backar, om än i långsammare fart och jag tror inte att någon rik godsherre ska landa framför mina fötter och ta mig med till herrgården där han förklarar sig vara min tills nu försvunna far. Jag tror inte alls det. Nej, nu handlar det mer om att ta sig över krönet utan att någon ung godsherre rusar förbi i höghastighet och får mig att inse att jag passerat bäst före datum för länge sedan. Där han glider förbi med hörlurarna i öronen, iphonen i armfodralet och alla andra pinaler som tycks krävas för att springa uppför, nerför och framåt… fast godsherre är han nog inte, snarare försäljare av iponefodral.

Omsprungen blir jag vid nästa backkrön av Kulla-Gulla, glider hon förbi med ungdomens elegans. Eller vänta när jag ser efter är kvinnan äldre ÄN MIG! Jag börjar raskt studera myrgången framför mina fötter, kanske finns det även en eller annan daggmask där på marken som kan ursäkta mitt smygspringande. Även om jag avskyr dessa djur är jag inte ond nog att trampa ihjäl dem – det ursäktar mitt smygspringande eller hur? Jag räddar liv, hör du det?

Jag kastar en hastig blick bakåt, lite elegant så där som om jag bara ska kolla lite på den där iphonefodralförsäljaren. I själva verket en ursäkt för att se om kusten är klar. Det är tomt, jag tar fart smyger upp i hastighet, kämpar upp för evighetsbacken, når krönet. Nu kan jag få pusta ut, lite i alla fall. Jag stannar lite, hoppar på stället… och då glider hon förbi Kulla-Gulla, modell äldre, för andra gången. Ja inte är jag någon Kulla-Gullatyp, men backkrönet nådde jag.