Inlägg

Visar inlägg från maj, 2014

Solen lyser även över liten tuva och där så vill jag bo med dig och dig

Bild
När valresultatet landar på min skärm från det EU-val som vi nyss deltagit i, stannar mitt hjärta i förtvivlan. Det känns som bilder från historieböckernas sidor kastar sig in i  min verklighet. Trampet och ropen skallar från ekot av tider som var verklighet för människorna ute i Europa för över 70 år sedan. Människor som vill ont, som vill sluta sina gränser och värna om det som är deras. Jag drar mig till minne ett barn från ett annat land som började i vår klass och hur väl hon mottogs. Idag blåser det andra vindar över oss. Jag hoppas de vindar som är starkare och fyllda med kärlek, medmänsklighet, hopp och förtröstan sprider sig snabbare. Att de bruna vindar som blåser avtar. Jag var rädd i går morse. Jag var rädd. Rädd för det som kan hända. Det som många tror är lösningen. På vad? Att du och du inte vill leva med mig och mig på vår gröna vackra tuva i världsrymden? Att du som delar planet med andra människor, som sitter vid sitt bord i en stuga vid sin tuva. Du som vill kasta …

Min process i bilder

Bild
Det började med en bild av en dam i en soffa.  Fortsatte med två till och en palm i kruka.  Växten för att väga upp tomheten i högra hörnet.  Här hade jag redan fyllt i min blyertsskiss med svart permanent penna.




Att sätta färg är inte så lätt.  Det får växa fram. Men rödhåriga skulle damerna vara. Det är liksom mitt enda val. Om det inte blir brun eller svarthåriga.  Inget ont i blonda. Men det är som om när jag försöker på mig att måla blonda kvinnor så tappar de alla energi.




Två bilder som visar färgens tillväxt. 


Klar, tror jag. Men man vet aldrig. 

(PS. Mina bilder stannar här.)

... och hur tänkte du då?

Bild
och hur tänkte jag?
Jag vet inte.
Att gå vidare är svårt.
För hur går jag vidare?
När du vet? 
Det du aldrig borde fått veta. 
?

Jag erkänner från botten av mitt hjärta

Bild
Jag och växter hör inte ihop. Jag funderar allvarligt på att i mina krukor sätta små vackra skyltar med blommor på - de vissnar inte, de dör inte, de kräver inte omsorg, de behöver aldrig vatten, de står blommande året om. Är inte det en bra idé? Jag och växter är inte en bra kombination, som jag trodde det var.

Jag erkänner att jag gärna vill odla. Jag erkänner att jag ofta tappar tålamodet. Det växer för långsamt eller så får hela härligheten LÖSS.

Jag erkänner härmed, svart på vitt att jag:

Mycket hellre målar tavlor, skriver och sjunger. Med handen på hjärtat lovar jag att i fortsättningen ägna mig åt det jag kan. Att vara nyfiken på nya saker men förkasta dem om jag inte gillar det. Jag lovar att i fortsättningen vara mig själv trogen. Följa mitt hjärta och min själ (om nu inte det är samma sak). Jag lovar att aldrig mer ta på mig löften som att försöka få krukväxter och odlingar att frodas i den omsorg jag inte kan ge dem. Jag överlåter härmed odlingen och mina krukväxter till …

Talängslan, tankar kring "En talande tystnad" av Bo-Arne Skiöld

Bild

Under regntunga skyar gav du mig en blick jag sent ska glömma

Bild

Sinnet mår bra av att läsa vid en sjö

Bild
Jag sitter vid "min" sjö och läser. Det känns bra att sitta här och läsa "En talande tystnad". Det är lite så som livet borde vara, alltid. Njuta av en stund i ensamhet och tystnad. Ibland blir tystnaden så påtaglig, ibland finns den inte. Det ramlar ord över mitt huvud och ner för min kropp. Jag orkar inte lyssna. Kanske är det de dagarna jag inte riktigt vill leva som jag gör. De dagarna som mitt sinne inte orkar med alla svängar hit och dit med ord. Då allt jag gör blir till en lång kö som aldrig tar slut. Jag tror köbiljetterna tog slut innan jag ens han att ordna min kö av saker jag bör eller vill göra. Trängseln är enorm och någon tränger sig förbi, stannar upp och vill mig något. Trängsel som ormar som snor sig om varandra för att tillslut bli en härva av oordning.

Jag behöver tystnad, jag behöver ljud, jag behöver liv runt omkring mig. Men inte just nu. Inte idag. Jag vill bara sitta i ro med mig själv och mina tankar. Det är svårt. Jag vill inte ens ha en…