... och hur tänkte du då?


och hur tänkte jag?

Jag vet inte.

Att gå vidare är svårt.

För hur går jag vidare?

När du vet? 

Det du aldrig borde fått veta. 

?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Talängslan, tankar kring "En talande tystnad" av Bo-Arne Skiöld

Bild
Blomman får stå för den skira ängslan när våren tittar fram likt ängslans tal.  Jag fick en text i min hand, skriven av Bo-Arne Skiöld ”En talande tystnad”. Den första tanken som föresvävande mig var att den här texten kommer, naturligtvis att handla om att vara tyst och snäll. Att tala skulle vara, som jag lärt, något man inte gjorde. Att vara tyst, snäll och inte ha åsikter. I den här texten skulle jag få det bekräftat, det var jag helt övertygad om, för talet är till för dem som är ”något” och inte för mig. Med dessa tankar i bakhuvudet och suckar från det förflutna där åsikter och kunskaper mottogs med du ska vara tyst, det där stämmer inte, andra kan mycket mer än du. Bakom en dörr hörs toner från ett litet barn gömt i mitt bakhuvud. Ett barn som skulle stå bakom en dörr, för att slippa exponeras inför andra. Bekräftelsen var ett faktum ”jag var flickan som inte dög”. Tonerna tystnade med tiden och flöt ut i tomma intet. I ensamhet växte sången och slöts så ...
Läs mer

Dumheter!

Min tanke var att komma tillbaka och börja blogga igen! Redigerar lite och PANG där for alla länkar bort. Allt det som var viktigt för mig! Får det inte att fungera och har bestämt mig att flytta till WIX istället om jag nu lyckas med att få den att fungera. Enkelheten tycks vara borta. Du som vill ha din länk på min nya blogg kan hojta till här med länk! Så fixar jag det när jag landat i alla konstigheter på det nya stället. Kramar
Läs mer

Det hände sig när snön låg vit på taken en november dag...

Bild
Hej bloggen och ni som eventuellt orkat stanna kvar! Jag trodde inte tiden KUNDE GÅ SÅ FORT!!!! Det var midsommar när jag skrev och nu är marken vit och novemberkylan smyger sig in i varje liten vrå. Jag är kall om händer och fötter, jag fryser.  Höstförkylningen slog till med ett brak och blev värre än någonsin. Att våga trotsa och gå ut brukar inte vara något jag ägnar mig åt, men idag måste jag.   De två första dagarna med förkylning tillbringades i horisontalläge, man får var glad så länge man slipper ligga så LÄNGE. Tankarna gick till dem som måste tillbringa sitt liv och kanske sina sista år i en säng. Hur klarar de det? Jag blev ledbruten och rastlös efter två dagar! Men tänk, två dagar och jag blir gnällig och rastlös. Sur för att jag bara såg familjen. Ingen att prata med och ingen ork kvar. Men det går åt rätt håll.  Idag på FB frågade en av mina nätvänner "Vad skulle du göra om du inte vore rädd". Frågan var relevant ställd till oss ...
Läs mer