... och hur tänkte du då?
och hur tänkte jag?
Jag vet inte.
Att gå vidare är svårt.
För hur går jag vidare?
När du vet?
Det du aldrig borde fått veta.
?
Det hände sig när snön låg vit på taken en november dag...
Hej bloggen och ni som eventuellt orkat stanna kvar! Jag trodde inte tiden KUNDE GÅ SÅ FORT!!!! Det var midsommar när jag skrev och nu är marken vit och novemberkylan smyger sig in i varje liten vrå. Jag är kall om händer och fötter, jag fryser. Höstförkylningen slog till med ett brak och blev värre än någonsin. Att våga trotsa och gå ut brukar inte vara något jag ägnar mig åt, men idag måste jag. De två första dagarna med förkylning tillbringades i horisontalläge, man får var glad så länge man slipper ligga så LÄNGE. Tankarna gick till dem som måste tillbringa sitt liv och kanske sina sista år i en säng. Hur klarar de det? Jag blev ledbruten och rastlös efter två dagar! Men tänk, två dagar och jag blir gnällig och rastlös. Sur för att jag bara såg familjen. Ingen att prata med och ingen ork kvar. Men det går åt rätt håll. Idag på FB frågade en av mina nätvänner "Vad skulle du göra om du inte vore rädd". Frågan var relevant ställd till oss som ville
Kommentarer
Skicka en kommentar