Jag erkänner från botten av mitt hjärta




Jag och växter hör inte ihop. Jag funderar allvarligt på att i mina krukor sätta små vackra skyltar med blommor på - de vissnar inte, de dör inte, de kräver inte omsorg, de behöver aldrig vatten, de står blommande året om. Är inte det en bra idé? Jag och växter är inte en bra kombination, som jag trodde det var.

Jag erkänner att jag gärna vill odla. Jag erkänner att jag ofta tappar tålamodet. Det växer för långsamt eller så får hela härligheten LÖSS.

Jag erkänner härmed, svart på vitt att jag:

Mycket hellre målar tavlor, skriver och sjunger. Med handen på hjärtat lovar jag att i fortsättningen ägna mig åt det jag kan. Att vara nyfiken på nya saker men förkasta dem om jag inte gillar det. Jag lovar att i fortsättningen vara mig själv trogen. Följa mitt hjärta och min själ (om nu inte det är samma sak). Jag lovar att aldrig mer ta på mig löften som att försöka få krukväxter och odlingar att frodas i den omsorg jag inte kan ge dem. Jag överlåter härmed odlingen och mina krukväxter till en hand som kan ta hand om dem. Härmed avsäger jag mig allt ansvar.

Detta var min avbön för dagen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det hände sig när snön låg vit på taken en november dag...

Dumheter!

Mina älskade bilder som vykort