Meningslöshetens lovord eller när orden föll över bord med magplask!


(en av alla böcker jag läst)


Det snurrar i skallen, känner att jag vill sätta mig ner och skriva. Som Helene Hanff som skrev en bok om sin brevväxling med en bokhandel. Jag tyckte ärligt inte den var så rolig. Tror jag har recenserat den i en annan blogg en gång. Egentligen vet jag inte varför det snurrar i skallen eller vad det ens har med skrivandet att göra. Det är lite som om jag skriver om skrivandet istället för att skriva. Det ligger en hög med texter på bordet. Någon av alla dessa texter, en del på några sidor andra bara ett par ord borde kunna bli något. Jag är kanske bättre på att skriva dikter. Det går fortare, men de blir så ledsamma ibland att jag nästan gråter. Jag känner mig som en centrifug, som studsar runt för driva ut vatten i mitt fall ord,  ord likt tvättmedel klumpar ihop sig och täpper till rören. De når aldrig fram.  

Sitta vänta på någon sorts inspiration är inte en bra ide. Den kommer inte. Så jag kan lika gärna ägna tiden åt att skriva totalt meningslösa inlägg i "Under körsbärsträdet" som inte en människa orkar läsa. Tyck lite synd om mig nu? Please. Jag behöver det. För det är meningslöst att skriva om meningslösa saker. Tror jag. 

Lika meningslöst är det att tro att jag någonsin kommer att få ihop de där texterna. Miljarder med ord som hopar ihop sig. Jag har skrivit i en evighet. Ord, ord ord ord... jag törs knappt tänka på alla meningslösa ord som fallit ur mig. 

Nä jag är inte deppad. Inte alls. Jag mår strålande! Som en sol!
Det är midsommar. Jag vet inte ens vad jag ska göra då.
Äsch, det ordnar sig. Kanske. 

Midsommar sommar sol sill och potatis. Jul kallt mörkt sill och potatis. Påsk regnsnö ljust sill och potatis. Men är det inte konstigt man blir lite less ibland? 
Jag menar. Om man måste äta sill och potatis? Hur kul är det?

Kanske jag borde skola om mig. Bli något annat. Så jag kunde jobba alla helger. Slippa undan. Slippa tänka. Slippa fundera. Slippa ifrån allt det som bara är jobbigt. 

Lösningen finns:

Sluta analysera allt omkring mig och i synnerhet mig själv. 
Skriv bara. 
Göra det jag drömt om sedan barnsben!
Det är väl bara att göra det?
Eller? 

Har du orkat läsa hit, har du just läst: Tidernas mest meningslösa lovord för meningslösheten. 

och det känns inte ens som lovord, så meningslöst är just vad det är. 







Kommentarer

  1. Skriv, bara skriv av hjärtats lust.
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vida, jag kommer aldrig att sluta skriva. Det har jag lovat mig själv och en vän. Lovar man någon annan att aldrig ge upp skrivandet då håller man det löftet även mot sig själv.

      Radera
  2. Jag älskade Brev till en bokhandel, jag har läst den 3 ggr, den är så mysig tycker jag, hur hon vill ha en viss sorts böcker, och hur glad hon blir över de cremefärgade bladen i en bok, min mor tyckte också om den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bitvis var den bra, det kan jag hålla med om. Jag tror jag hade för stora förväntningar bara.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det hände sig när snön låg vit på taken en november dag...

Dumheter!

Mina älskade bilder som vykort