Miniatyrer och önskedrömmar i mitt liv.
När jag var tolv år gammal tyckte min bror som då var 8 år gammal och hans kompis att mitt dockskåp var en bra plats att hoppa ifrån. Så sagt och gjort använde de mitt dockskåp. Ett gammalt Lundby var nog inte den bästa avstamp de två kunde fått. Taket och väggar föll som furor och mitt dockskåp blev till ett minne blott. Som jag minns det fick det inte ens bannor för att de hoppat sönder mitt dockskåp. Eftersom jag var tolv år var jag för gammal för det i alla fall kläckte min mor ur sig. Så vad de tog sig för spelande tydligen mindre roll än att jag blev ledsen.
Jag hade långt tidigare, redan i föreskoleåldern alltid ritat hus, möblerat klippt och klistrat. Så när jag fick dockskåpet var lyckan stor. Att jag inte fick behålla det mer än i 6 år är något jag har svårt att förlåta. Jag tror det var då drömmen om att bygga ett eget hus började, när taket rämnade och väggarna föll.
Så har åren rusat iväg. Tanken finns där i bakhuvudet att en dag ska jag. Så åker vi på resa många år senare och jag hittar denna bok. Visserligen på finska, men jag blir glad i alla fall. Så svårt är det inte när jag får översatt.
Med boken i min hand går tanken vidare. Jag tycker maken kan snickra huset efter min ritning så kan han få sin hamn utanför. Ibland har min tankar inga gränser. Kanske blir det något av allt detta eller så fortsätter detta bara vara en önskedröm.
För det är så att drömmar kanske är bäst att förbli drömmar. Mina drömmar och tankar far runt i turbofart. De landar i det omöjliga och blir till önskedrömmar. Så lätt att tänka att när vi kommer hem ska vi börja vårt projekt. Men så kommer vardagen och tiden rinner bort.
Jag har möjligen för många önskedrömmar av olika slag. En del vet jag att de aldrig kommer att slå in. Andra är kanske mer genomförbara tror jag. Önskedrömmar är bra att ha när de gör en glad.
Jag drömmer vidare med en virknål i ena handen och broderigarn i den andra. Jag virkar min väv av drömmar och en dag hoppas jag att åtminstone min allra största dröm slår in.
Vad drömmer du om?
Vilken underbar dröm.. klart du ska ha det där dockhuset som du skapat själv.. väv vackra drömmar och så flyttar drömmarna in där en vacker dag.
SvaraRaderaJag drömmer om att träffa den där mannen som är speciell och som ser mig som speciell, någon som vill sitta och skratta med mig i mitt klätterträd. Jag drömmer om att få barn och jag drömmer om pippihuset.. men i precis den ordningen. Men om mannen inte kommer så ser jag nog till att få Pippihuset på ett eller annat vis.. jag rev ur en artikel där nån byggt till ett torn till sin stuga.. det är ju överkomligt i alla fall..
Om jag ska drömma lite mer så drömmer jag om att skriva en bok, lära mig dansa ännu bättre och att fler människor ska finna sina drömmar och gå sin egen väg..
Nu har jag drömt klart.. åtminstone för stunden..
Kramar från Liv
Liv, jag hoppas du hittar mannen som är speciell för just dig. Jag var över trettio när jag träffade min make, livet ville liksom inte innan på något vis. Barn fick jag, evigt tacksam då jag trodde att det aldrig skulle bli så. Pippihus har jag drömt om sedan jag var liten och såg Pippifilmerna. Muminhus är också fina... jag tror jag aldrig blir för gammal för att drömma om knasiga hus, tinnar och torn , för att inte tala om slott... eller gamla fabriker... ja må var knasig men dessa hus går jag igång på.
RaderaKramar tillbaka!!
Det hoppas jag med, det är min största dröm. Jag tycker om mitt liv och har inga problem med att vara singel och inte göra det bästa ändå... men nu är jag redo att dela och har varit de i några år. Men oavsett kommer jag fortsätta njuta dagar och samla stjärnströssel på nätterna..
RaderaJa, det är nåt visst med tinnar och torn, den drömmen har följt mig sedan jag var väldigt liten så den delar vi.
Jag är glad över att du fann din man och du fick barn, tidigare visste jag inte om jag ville ha barn så jag är glad över att jag inte skaffade det i de långa relationer jag haft tidigare men nu har jag insett att det vill jag ha, kanske blir det så och kanske inte... men jag har ju egenvalda barnbarn, guddotter och sen syskonbarn så barn i mitt liv fattas inte mig.
Varm kram och tack för dina snällord
Liv
Det är så sött med dina egenvalda barnbarn ;) Gullungar! Livet i sig har sina stigar och man vet aldrig vart de bär. Ibland blir jag rädd att jag inte är tillräckligt rädd om det jag har för visst händer det att jag vill fly bort till annat.. kramar tillbaka!
Radera