Röda tanten tar sin tappade koll och skriver som hon vill

Vet ni vad där ute? Jag har faktiskt inte något speciellt att säga idag. Jag ville bara sända en hälsning rakt ut bland alla andra röda strumpor, bland blåa strumpor, svarta strumpor eller vad ni nu har valt för färg just idag. Det kanske är strumpans dag idag? Ja varför inte, det går väl att ha dagar för lite allt möjligt. Det jag vet är att det är makens födelsedag i alla fall och han har nog inte röda strumpor på sig. Så jag får väl fira hans dag istället. 

En annan sak är att jag som brukar ha koll, tappade kollen igår! Jag tappade KOLLEN HELT!!!! Det hände, det kommer säkert att hända igen. Det var rätt befriande. En känsla om att vara lite mer hm tja normalstörd då. Jag brukar lyssna på instruktioner men någonstans svävade jag iväg och försökte säkert ha koll på något helt annat eller så vara jag bara borta i det blå. Försök själva att sjunga en svensk sång och ha notpapper med engelsk text i handen och fel låt! Det gick hm... tja... så att säga inte bra. Det stämde liksom inte. Som tur var hängde jag på med den svenska efter två sekunder. Förstår fortfarande inte att texten hade fastnat trots att jag inte övat på den. Det var befriande det med och blev så mycket lättare när inte notbladen styrde.

Om vi nu ska prata om koll. Så borde jag tappa den oftare. Det är bra för mig att släppa taget. Inte behöva ha koll på varje steg jag tar. Hädan effter lovar jag: att öva på att släppa kontrollen över mig själv. Skulle jag mot all förmodan få ett återfall av kontrollbehov så är bästa medicinen att ta den ifrån mig. Släng den i väggen, dra den över järnvägen och kör över den med tåget eller gör vad ni vill bara ni håller den borta ifrån mig.