Den vackraste höstdagen



Den vackraste höstdagen har jag ropat allt jag orkat, ut över sjön hör du mig. Når du mig nu? Står på andra sidan med hopp att du ska höra mig. 
När himlens stjärnor bleknar, ligger sjön åter spegelblank vaggandes i en av de allra vackraste höstdagarna. Kan du höra min längtan om att ställa tillrätta det som jag rörde till. 

Låt inte vassens strå vissna ner mellan oss. Låt inte sjökanten spolas bort likt vårt inre som delar sig i forsens fall som slår hårt mot glatta stenar. 
Låt vattnets delade strömmar flyta ihop. Bli till ett under den vackraste höstdagens himmel. 
Då ska du höra mina rop. 




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det hände sig när snön låg vit på taken en november dag...

Dumheter!

Mina älskade bilder som vykort