I vinden vajar säden på fälten
Aldrig
får du gå
ifrån mig. Aldrig. I dunklet, sitter vi på vedtraven. Det luktar nyhuggen ved
och tallbarrsdoften sprider sig in genom sprickorna i väggarna. Det är tyst,
bara hoandet från en uggla långt bort hörs.
Jag
vill be dig. Jag vill be dig se mig som den jag försöker vara. Jag vill be dig
se mig där jag är. Du är så tyst. I dunklet fångar jag dina ögon. Vill hålla
dem kvar. Du viker undan som du plötsligt hörde en röst. Distraherad i stunden.
Jag
vill inte vara kvar i din tystnad. Säg något. Säg något till hundkexen som
vajar i vinden vid åkerns kant. Såg något till vallmon som sprider sina röda
blomblad över åkern. Såg något till mig som sitter bredvid på vedklabbar som
sticker genom kjolens tunna tyg.
Aldrig
får du gå ifrån mig. I dunklet håller jag dina ögon kvar på min näthinna. Hur
kan du sitta vid min sida tyst. Utan ord. Jag vill ta dig med ut i
sommarnatten. Dansa en svävande vals som följer dofter av minnen.
Jag
vill be dig. Jag vill be dig att se mig för den som jag är. Jag vill be dig
stanna. Du reser dig. I den skeva dörren, som luktar fränt av åldrande brädor
vänder du dig om. Innan du tar steget bort. Ut i skogens alla dofter av kärr
och dunkelt vatten. Ut till åkerns vajande säd, vänder du dig inte om.
Underbart skrivet vännen ... Jag har det på näthinnan det du beskrev i din text. Återigen får man en händelse som vore den tagen ur alls våra upplevelser och kanske kanske så är det så att det du beskrev har hänt oss alla någon gång någonstans om bara för ett ögonblick men utklippt från det verkliga livet ... Tack för att du skriver igen och du vet ju att jag är en av dina fans ....
SvaraRaderaStor kram vännen och krya på dig !!!
Tack snälla du! Det gör mig strålande glad att du är ett av mina fans! Jag hoppas jag har fler ;) Du har nog rätt i det att vi alla varit vid den punkten på ett eller annat vis både i kärlek och i vänskap. STOR KRAM tillbaka!
RaderaHär är en till!!!
SvaraRaderaKram Karin