Slumpen är ingen tillfällighet eller är den?

När jag skriver om möten. Då väljer jag en bild av ett hjärta, ett parkeringshjärta. Jag gör det för jag vill parkera minnena av fina möten i mitt eget hjärta. Jag vill bevara dessa möten för det är så olikt mig att våga ta till mig nya människor med nya reflektioner. Människor som möter mig och ser mig.

Ena gången sitter jag i ett träd intill vatten i Stockholm tillsammans med en klok kvinna. Löven är som ett grönt tak, stammen mot ryggen känns bara mjuk. Vi sitter med kaffe i pappersmugg, bullar i en brun påse. Vi samtalar om livet och om min nyfunna väns arbete. Jag får insikter och jag tänker när jag säger hej då för denna gång att det finns många änglar på vår jord. Jag hoppas vi möts igen. Du fick mig där och då att förstå att trots att vi är vuxna kan vi fika i ett träd. Att livet är till för dig och mig, för oss alla och att vi ska våga. Släng Jante i väggen!

Andra gången möter jag dig, du som tog tåget från Strängnäs. Det känns lite nervöst men tänk när du står där framför mig så blir jag lugn. Du är precis som jag tänkte mig. Vi pratar om böcker, om våra makar och barn. Vi pratar om allt det som vi båda tycker om. Vi vandrar i ett solvarmt Stockholm och i ett givande samtal. Jag är glad att du kom.

En annan gång sitter jag i ett församlingshem och lyssnar till fina människor. Jag möter dig som skriver och inser att du är en av alla de fina på vår jord. Jag beundrar din styrka, dit mod att våga leva det liv du vill. Trots motgångar har du tillslut fått en fin familj. När du predikade njöt jag, jag som kanske inte är så speciellt kyrklig. Ibland kanske jag är mer kyrklig men oftast inte. Du fick mig att tänka att ordet kärlek att vara kär i en sak är omöjligt, för den ger aldrig något tillbaka. Du är en av alla som finns i mitt hjärta.

Det finns så många fina möten. Möten av olika slag. Jag kan kanske inte skriva om alla. Men ni som mött mig, ni som fått mig stanna upp och ta emot. Ni som kom i min väg av en eller annan grund, kanske var det slumpen som gjorde det,  men är den en tillfällighet? Jag håller en bok jag fick låna idag i min hand, jag ska läsa den. För kanske är det inte en slump att vi möts? Kanske är det förutbestämt... men i alla fall är det nog så om inte internet fanns! Hade jag mött er då? Ja några av er hade jag mött utan internet andra inte. Så är det.

Möten berikar och jag blir glad av dem. Det är så. Idag hade jag två fina möten som gjorde mig så glad. Det har varit en lång dag som jag nu ska stänga ner om en stund. Skriva några rader till på min uppgift i etnologi. Fundera över hur det kommer sig att jag vågar ta emot, att jag vågar möta. Jag är så glad över att ni kom i min väg ni alla fina.