Hej bloggen och ni som eventuellt orkat stanna kvar! Jag trodde inte tiden KUNDE GÅ SÅ FORT!!!! Det var midsommar när jag skrev och nu är marken vit och novemberkylan smyger sig in i varje liten vrå. Jag är kall om händer och fötter, jag fryser. Höstförkylningen slog till med ett brak och blev värre än någonsin. Att våga trotsa och gå ut brukar inte vara något jag ägnar mig åt, men idag måste jag. De två första dagarna med förkylning tillbringades i horisontalläge, man får var glad så länge man slipper ligga så LÄNGE. Tankarna gick till dem som måste tillbringa sitt liv och kanske sina sista år i en säng. Hur klarar de det? Jag blev ledbruten och rastlös efter två dagar! Men tänk, två dagar och jag blir gnällig och rastlös. Sur för att jag bara såg familjen. Ingen att prata med och ingen ork kvar. Men det går åt rätt håll. Idag på FB frågade en av mina nätvänner "Vad skulle du göra om du inte vore rädd". Frågan var relevant ställd till oss ...
Varför jag använder GULT! Jag tycker inte om gult... jag tycker faktiskt inte alls om dessa bilder. De bara kom till mig. Jag är inte ens vän med dem. Den översta till höger, den skulle jag försöka få proptioner på så jag drog linjer efter alla konstens regler och NU känns det inte som JAG. Den trehövdade kvinnan (nej så illa är det inte, de är väl bara tre personligheter i EN känns bara FÖR GUL, FÖR RÖRIG. Kvinnan i högra hörnet! Ingen aning om varför den blev så... fick väl en släng av att jag skulle testa kroki och fegade ur eller något liknande... där blev det för mycket gult igen. Maken bli galen på alla mina kvinnobilder. Nästan så jag förstår honom. Måttet rann över när jag försökte mig på kroki! Vad vill han ska jag teckna män istället? Det roar inte mig. Jag kan inte, de ser oftast ut som tomtar i vardagskläder. Eller än värre, vill han se män som ätpinnar med knopp upptill? Ungefär så känns det att teckna av män. Jag har liksom inte bilden i huvudet av dem. Just nu är jag...
Idag är en dag då det mesta går i moll. Jag är trött. Igår dansade jag och åt god mat. Dagen efter för ofta med sig en tomhetskänsla och det är nära att jag blir till en klättrande "gubbe" på väggen. Bokhögen växer eftersom jag inte kan sluta att dra hem böcker från bibblan och tillbaka igen för att dra hem en ny hög. Detta pågår samtidigt som jag mer än gärna köper böcker på loppis! Det är inte en bra kombination. Jag har faktiskt bara två ögon och en hjärna som kan läsa EN bok i taget. Det där med att ha flera på gång samtidigt har jag slutat med. Ingen idé! Inte efter förra boken jag läste och upptäckte att karaktärerna fått eget liv och blandade ihop sig något så vansinnigt att jag var tvungen att skärpa mitt läsande. Men ack ja, nu läser jag Vinterträdgården av Christine Falkenland. En bok som har ett klart lite gammeldags ton över sig, det är mysigt med språk ibland. Jag tycker om böcker som inte är självklara, böcker där språket blir till poesi och metaforerna frod...
Kommentarer
Skicka en kommentar