Hej bloggen och ni som eventuellt orkat stanna kvar! Jag trodde inte tiden KUNDE GÅ SÅ FORT!!!! Det var midsommar när jag skrev och nu är marken vit och novemberkylan smyger sig in i varje liten vrå. Jag är kall om händer och fötter, jag fryser. Höstförkylningen slog till med ett brak och blev värre än någonsin. Att våga trotsa och gå ut brukar inte vara något jag ägnar mig åt, men idag måste jag. De två första dagarna med förkylning tillbringades i horisontalläge, man får var glad så länge man slipper ligga så LÄNGE. Tankarna gick till dem som måste tillbringa sitt liv och kanske sina sista år i en säng. Hur klarar de det? Jag blev ledbruten och rastlös efter två dagar! Men tänk, två dagar och jag blir gnällig och rastlös. Sur för att jag bara såg familjen. Ingen att prata med och ingen ork kvar. Men det går åt rätt håll. Idag på FB frågade en av mina nätvänner "Vad skulle du göra om du inte vore rädd". Frågan var relevant ställd till oss ...
Varför jag använder GULT! Jag tycker inte om gult... jag tycker faktiskt inte alls om dessa bilder. De bara kom till mig. Jag är inte ens vän med dem. Den översta till höger, den skulle jag försöka få proptioner på så jag drog linjer efter alla konstens regler och NU känns det inte som JAG. Den trehövdade kvinnan (nej så illa är det inte, de är väl bara tre personligheter i EN känns bara FÖR GUL, FÖR RÖRIG. Kvinnan i högra hörnet! Ingen aning om varför den blev så... fick väl en släng av att jag skulle testa kroki och fegade ur eller något liknande... där blev det för mycket gult igen. Maken bli galen på alla mina kvinnobilder. Nästan så jag förstår honom. Måttet rann över när jag försökte mig på kroki! Vad vill han ska jag teckna män istället? Det roar inte mig. Jag kan inte, de ser oftast ut som tomtar i vardagskläder. Eller än värre, vill han se män som ätpinnar med knopp upptill? Ungefär så känns det att teckna av män. Jag har liksom inte bilden i huvudet av dem. Just nu är jag...
Jag tror min signatur har blivit hjärtan på tråd. Symbolen återkommer i bild efter bild, även om de ibland saknas. MEN... bildan ovan skulle inte alls få färg. Den skulle bli svart/vit och grå och var så i ett par dagar innan jag ändrade mig. Tjejerna behöver färg! Där de hänger på sin vägg, inte kan de vara färglösa. Det funkar inte!!! Det är ju mina tjejer eller? Hm... min arbetsplats på golvet. Om nu någon mot förmodan skulle äga en vaxduk modell större och som inte är färgglad utan enfärgad. Vill du bli av med den? Snälla hör av dig. Mottages tacksamt av mig. Det här är en akrylmålning!!! Jag borde stoppat där och inte fortsatt. Jag fortsatte. Jodå, bara så att det blev totalt kaos och sabotage. De blev inget. Jag är arg på mig själv!!! Målade över och är missnöjd nu. Jag var på rätt spår. Jag var en idiot som inte lyssnade på mitt inre. Nejdå, jag var ju tvungen att tala om för mig själv - d...
Kommentarer
Skicka en kommentar