Under körsbärsträdets krona

Jag har en Facebooksida för min konst. Du hittar den under namnet Art by A-C kika mer än gärna in där och gilla så får du chansen om du vill att följa mitt arbete med mina barnboksbilder och kvinnomotiv.  I bloggen blir det så lätt att de försvinner bland mina andra inlägg.  Jag kommer att använda mig av mina bilder som illustrationer här i bloggen.  Jag gör detta för att jag vill nå ut. Jag vill att mina bilder ska bli till något för mig i framtiden. Mina bilder är en del av mig, mitt liv, de speglar mina funderingar om livet, om vem jag är och vem jag vill vara. Där finns  även barnboksbilderna som en dag ska bli till en bok.  Men mina bilder stannar här. Vill du använda dem. Hör av dig så kan vi komma överens.  Tänk bara på att detta är min väg ut och att  bilderna möjligen kan ge mig en chans till en inkomst i framtiden.   KONSTEN ÄR EN DEL AV MIG. 

Jag håller, om än inte ett fång rosor i min famn, två rosor i rosa och krämvitt. Så underbart. Jag har fått mina första blommor efter att varit med som stödsångare på en avslutning för daglediga. Det känns. Konstigt. Jag har fått blommor. Jag? Jag som inte hade tagit en ton på över tjugo år för fem år sedan. Nu står jag här med blommor i min hand, som tack för att jag sjungit. Jag förstår att jag behövs. Det är också en konstig känsla. Jag behövs?  Jag står i min lilla kör. Den som är så ny, för mig. Vi är en liten kör. Genrep. Det går bra. Jag ler igen. Det känns bra det här. Så bra att jag svävar ut genom kyrkdörren när jag måste gå. Bussar väntar inte. Jag hör de andras toner klinga ut när dörren stängs bakom mig. Jag kommer tillbaka snart, snart ska vi flyga genom vår konsert med sånger som lyfter. Jag trivs här. Vid bussen ser jag ut över havet och öarna. Jag känner mig hemma. Jag vill låta bussen fara förbi, måste jag stiga på? Kan jag inte få stanna här och alltid se havet och