Under körsbärsträdets krona

mår riktigt illa. Jag läser med stigande fasa. Jag ryser ner i fotknölarna och känner hur musklerna spänner sig i min kropp. Håret reser sig på armar och huvud. Rysningar över vad sociala medier gör med oss. Hur vi tycker och tänker helt offentligt utan att tänka efter. Skriver det som för stunden känns riktigt och rätt, vi puffar och stöttar den som har haft det svårt eller har det svårt, vi skäller på mobbarna och andra som orsakar smärta till offerkoppen. Ignorerar den som behöver mest stöd för att hen är tyst. Bryter livslånga vänskapsförhållanden för att din vän plötsligt inte stämmer med din bild av hen. Jag ryser ner i fotknölarna. Av allt det som rör sig där ute. Ord som fäst på pränt i evighet. Jag blir rädd för dig som troget återkommer med dina medhåll, jag blir rädd för dig som aldrig uttrycker vad du tycker, jag blir rädd för dig som smyger runt och tolkar och aldrig syns. Jag blir rädd att bli tolkad på något vis som jag inte är. Hur kan jag veta vad du och du tycker där

riktigt förstår… var kommer bilderna ifrån? Ut genom min hand och ner på pappret. Önskar jag var så i allt, att det bara kom. Så är det inte riktigt men trots allt, jag gör mitt bästa och njuter. Allra helst av att fått denna gåva att kunna teckna. men samtidigt blir bilderna till något som rör om mitt inre. Jag fick frågan: kan du inte teckna män också. Jag har försökt några gånger. Det går inte. Jag tror de gör sig bäst utanför mitt skapande. Det är som de inte vill ta plats på mitt papper. De kanske helt enkelt inte trivs där. Eller jag kanske inte trivs med att teckna dem? En annan frågade eller snarare tyckte: Du är kvinna du kan inte teckna kvinnor då!  Tabu. Punkt slut. Jag ids inte ens svara. Det gjorde bara ont. Påstendet. Utifrån min synvinkel. Vad är det som är så farligt med kvinnor att jag inte ens får teckna dem? Jag tycker inte om att bli ifrågasatt i mitt skapande. Konstruktiv kritik alltid välkommet. Men inte förbud,  undringar och stora VARFÖR! Kanske är de

Konserthustrappan. Människor. Färger. Människor som går omkring, som sitter, som ser lite smått förvirrade ut med kartan i hand. Andra fotar det de ser.  Lite turistit så där som det brukar vara.  Någon med blicken i mobilen.  Samtal på trappan.  Tjuvlyssnar så gott det går.  Trevligt sällskap och samtal.  Det är en fin dag.  En riktigt fin sensommardag i september.  Fåglar som dricker vatten ur fontänen. Fåglar som flyger.  Vad letar de efter? Gula lyser kantarellerna som säljs med rop.  Det myllrar.  Det är som det alltid varit på Hötorget en hösteftermiddag.  Biografen, PUB… minns inte hur mycket som är nytt. Snart är det biopremiär. Ser trevligt ut. Det är en fin eftermiddag.  Vi njuter i solen. Det är sensommardag.  En sensommardag i mitt liv. Så sätter du muggen under mitt ansikte, det eviga. Det tar aldrig slut. Det skramlar av mynt.  Jag vaknar till.  Du har lärt dig ett nytt ord.  Krona! Du säger inte bara tack så