"Sann vänskap kräver hjärta"


Om hjärtan i ett träd vid en vägkant i Haninge kan göra mig glad. Så strålande glad att jag av bara farten låter mig själv för stunden glömma allt omkring mig och glädjas över allt jag har. Där bland de gröna bladen, grusvägens ojämna yta, nära kyrkskolan och Österhaninge kyrka svävar jag iväg. Vinden tar tag i min cykel och det är nära vi hamnar i diket. Kanske var det styrkan från hjärtan som gjorde att jag lyckades parera vinden. Jag hamnade inte i diket denna gång.

Vänskapshjärtan. Vänskap har för mig alltid varit svårt. Jag vågar inte lita på den. Det har inget med människorna jag möter att göra. Det finns inom mig en rädsla för att våga ta emot vänskap. Vågar inte riktigt tro på den när jag möter den, jag blir rädd. Jag vet inte vad jag blir rädd för. Kanske för att bli sviken och då är det bättre att stänga om sig. Jag vill inte stänga, jag vill öppna upp och ta emot. Jag behöver nog bara en gnutta hjälp på traven. Då blir det bra. Det vet jag.
Vid en vägkant hänger det hjärtan av vänskap… jag vill hänga
alla de sorters hjärtan som finns om din hals. Vem du än är jag möter på min väg.
Jag bara älskar den idén.. och din fina tanke om att hänga dem kring halsen på de människor du möter.. så oerhört fint.
SvaraRaderaKramar i massor och tack för sann inspiration.
Liv
<3 kram
Radera