När julen nalkas vill jag helst krypa in under en gran och stanna där



Den kommer varje år, julen, nyss var spänningen stor. Att öppna paket och fly rakt in i julklappsboken eller sätta sig ner och teckna med de nya pennorna. Den stunden, då det blev åter tyst och jag sjönk tillbaka i min egen lilla värld. En stund när spänningarna släppte och världen runt mig blev normal igen. Den värld som var min. Jul, du kära jul, som jag aldrig fått äga. En jul som jag aldrig känt någon glädje inför. Jag tar på mig skrattet som fastnar i halsen, klär mig i klänning och försöker le åt pepparkakor och glada barn. Jag köper presenter och försöker dölja min ovilja när det förflutna stiger in i mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dig, hur får jag julen att stiga in? Hur får jag den att sprida sig som ett stort lugn över mig och de mina? Jag vet inte hur man gör. Jag kan baka och laga mat, jag kan duka och pynta, jag tänder mina ljus och lyktor. Granen doftar plast och fäller sina barr efter många år i trogen tjänst. Jag vet bara inte hur man gör, stämmningen försvinner för varje stund av dagen som går. Dagen efter är det över. Vi firade aldrig juldagen och annandagjul när jag var ett barn. Jag går i min dimma och känner inget alls. Om ett år kommer jag åter igen att känna sorg, över jular som aldrig blev.




Kommentarer

  1. Storhelger är inte lätta...
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte alla gånger, speciellt inte när det förflutna inte vill lämna mig riktigt.

      Kram

      Radera
  2. MMm.. måste du bjuda den in tänker rebellen inom mig.. du kanske ska ge den fingret och äta thaimat och sjunga sommarsånger hela dagen. Eller lämna den därhän och åk till en plats som är ojulig för dig..

    Det var ju enkla lösningar men det svåra i julen tror jag många delar med dig..... men det är kanske en klen tröst när man står med julen nedstoppad i halsen.

    Kramar från Liv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din rebeliska tanke är toppen! Jag gör min revolt och äter hallouim och det jag tycker om. En son kör pizza sedan 13 år tillbaka. En annan äter bara korven och köttbullarna. Så kom tanken: jag säger ifrån. Talar om att så här blir det och då får det bli så. Nu är jag inte helt anit, jag pyntar här hemma men numera på mina villkor. Och någon Skånedryck kommer det inte innanför min dörr. Jag plockar bort det som väcker dåliga känslor.

      Kram till dig!

      Radera
  3. Min barndomsjular är inte julklappar, inte julmat. Jag minns att vi syskon och lekkamrater bildade en sladd, och så ringde vi på hos alla i vår trappuppgång ( 5 vån med 4 familjer på varje), och drog in bland grannar och granar, och sjöng "Nu är det jul igen". För de som satt ensamma var det en glädje, för de som hade huset fullt med gäster kunde det bli pinsamt.
    Bra att du säger, så HÄR vill jag ha det! Att man måste vara lycklig under julen är en myt, som oftast är betingat av att man kan KÖPA LYCKA! Så fel, så fel!
    Adventskramar Karin

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det hände sig när snön låg vit på taken en november dag...

Det är något visst med grisar i gummistövlar!

25 år är en väldans massa år det...