Pock pock sa det... fast jag har inte TID.




Jag är här.
Bara för att. 
Jag inte har tid. 


Ibland förstår jag inte riktigt varför allt som är oväsentligt pockar på mer än det som är viktigt. Idag är det så. Bloggen drar i mig. Jag får lust att skriva en bokrecension. Baka kakor, sitta på grönt gräs och fika under den gula solen. Jag vill bara flyga rakt ut, ut i allt det gröna och stänga ögonen mot vind och sol och känna hur det smeker mig. 
Jag vill så mycket när jag inte har tid. 
Jag vill ta busskortet i min hand och kliva på en buss mot okänt mål. 

Jag lyfter mina ögon från tangentbordet med en suck, ser det som behöver göras. 

Där ute lockar sol, hav och vind. Jag vill.


Jag är här.
Bara för att. 
Jag inte har tid. 

Där ute? 

Kommentarer

  1. DU sätter ord på mycket av det väsentliga just nu. Nämligen att vara uppkopplad i tid och otid. Och är man inte det, är man onormal.
    När det finns så mycket annat att syssla med, både inne och ute.
    Kram Karin

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det hände sig när snön låg vit på taken en november dag...

Dumheter!

Mina älskade bilder som vykort