Till dig som hann läsa igår

Jag bestämde mig för att radera mitt inlägg från igår. Jag känner att även om personerna det berör inte finns i livet längre och de som finns inte ska behöva utsättas för mina tankar om hur det var en gång på 60-70-talet för en flicka som växte upp då. Jag var upprörd, jag kan erkänna det. Jag gick i taket och i grund och botten handlar det om MIG och hur jag bär det som hände och accepterar att det som hände aldrig går att ändra. Det som går att ändra är mina egna tankar. Kanske var det så att mormor inte visste bättre, hon såg kanske äktenskap och familj som en trygghet. Min mamma var rädd att göra fel och ville kanske i sin egen rädsla skydda mig för omvärlden. Jag vet faktiskt inte. Jag kan välja att låta det vara kvar i mig eller acceptera och gå vidare utan att tänka på vad som sades eller gjordes DÅ. För det är så länge sedan att jag borde släppt det för länge sedan. Det är min förklaring till att jag raderar denna morgon.