Om jag gjorde skillnad? Då har jag gjort något bra idag.

Idag åkte jag tunnelbana - kanske var det meningen att jag skulle missa T-Centralen, för jag tror att allt har en mening på något vis. Jag var trött på ett bra vis efter några trevliga timmar och satt mest och tänkte på hur bra det varit idag. Funderade konstigt inte på så mycket annat och tyckte nog att jag hade det rätt så bra där jag satt. Vid en station klev en man, kanske var han från Turkiet eller något annat land, han satt sig vid fönstret på andra sidan gången mot mig. Så steg det på en ung kvinna med en vacker slöja i blått samtidigt kliver det på en mycket svensk alkoholist. Han slår sig ner mitt emot mannen, bredvid honom sitter en svensk kvinna med hörlurar i öronen. Det tar någon mikrosekund så är den svenska alkholisten igång, på det gamla vanliga vis, som de alltid är. Han började anklaga mannen för både det ena och det andra. Det kändes skumt. Mannen vid fönstret försökte göra sitt bästa att gömma sig, titta ut genom fönstret för att undkomma de glåpord som kom från alkoholistens mun. Kvinna säger åt honom att vara tyst, men han får än mer vatten på sin kvarn och hon tystnar. Efter någon station går hon av. Nu får alkoholisten syn på den unga kvinna som står upp i gången och säger åt henne att sätta sig. Det vill hon inte utan tackar snällt att hon vill stå. Ni kan tänka er vad som då händer - alkisen börjar anklaga den Turkiska mannen för att vara både det ena och det andra och att kvinna vågar inte sätta sig för det vet man ju att turkiska män är våldtäcktsmän. Här någonstans börjar det koka i mig, ingen säger något och tiden går så långsamt fram att hade någon i denna stund tappat en knappnål mot golvet hade jag uppfattat att den föll mycket sakta. När det kokar i en, när man inte vet vad man ska göra och känner att de runt mig inte vill se eller ens höra, vad gör man då? Plötsligt hör jag mig själv, jag böjer mig fram och tittar mannen rakt i ögonen - nu håller du käften - jag använde de orden bokstavligen och han kommer av sig. Jag förklarar för honom att man ger sig inte på människor på detta vis och att han har ingen aning om vad de kan ha blivit utsatt för och varför de bor här NU. Mannen och kvinnan ser på mig. Jag vet inte om de förstår vad som händer. Station efter station lämnar vi och jag har fått igång en diskussion mellan mig och alkisen. Nu är det jag som blir hans offer, jag som är dum i huvudet och lik både den ena och den andra härskaren i världen som han anser är våldtäktsmän. Jag är helt lugn och ger mig inte, pratar och förklarar för honom att han nog borde gå hem och tänka över sitt eget liv och göra något bra av det istället för att dricka. Jag vet inte om han vill lyssna. Hans argument faller som stenar till golvet. Plötsligt säger han att han ska gå av för han måste gå och handla. Han ser på mig och där någonstans möts vi och jag blir plötsligt en människa i hans ögon, en människa som är stark och underbar. Han vill inte lämna, försöker hålla kvar och jag tror jag gjorde skillnad där, jag ler mot honom och viftar lite med handen och säger du skulle handla det är bäst du går nu. Kvinna ser på mig och ler stort, hon tackar mig med en nick med huvudet. Mannen ser på mig som om han inte riktigt tror på att någon tagit dem i försvar. Runt mig säger folk plötsligt att jag var modig som sa ifrån. Jag vet inte om jag var modig. Jag var bara arg, ledsen och skämdes över att vara svensk. Jag kände att om jag inte gör något, kommer två människor att gå hem med tankarna att ALLA svenskar vill dem illa. En alkoholist kommer att gå hem och tro att han gjorde rätt. Om jag gjorde den minsta lilla skillnad för alla tre så har jag gjort något bra för dem. Mitt hjärta sa mig att jag gjorde rätt. Jag känner ett otroligt lugn idag, ett lugn som jag inte upplevt på länge. Jag var modig, jag vågade och jag höjde inte min röst. Jag vara bara övertygad om att han tillslut skulle lyssna. 

Kommentarer

  1. Wow! Du är ju grym!!! Snacka civilkurage och det var nog länge sen någon "såg" honom och även de andra. Blev tårögd när jag läste.. och så stolt. Över dig!! Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kram och tusen tack :) Det värmde de orden ska du veta. Vissa som jag berättat för blev skrämda, de tyckte jag var helt otroligt dum som hade givit mig in i detta samtal med en påverkad person. Sanningen är att jag tycker nu i efter hand att jag inte alls var dum. Inte för en sekund, jag gjorde det som många borde göra men inte vågar. Jag har konstigt nog svårt att släppa denna händelse, jag funderar på de tre som var inblandade men speciellt på alkisen. Jag undrar om han gick hem med ett leende och kanske det började gro ett frö i honom till en förändring. Det är vad jag hoppas på. Jag hoppas även att de andra två gick hem och förstår att alla svenska är inte elaka och ohövliga - att vi är som de och de som vi. För egentligen finns det bara ett VI. Kramar till dig Vida!

      Radera
  2. Modiga, härliga du, som vågade! Det som vi alla egentligen skulle ha gjort, stoppat kränkningarna! Tiger, samtycker, heter det. Men det gjorde inte du! Heder åt dig!
    Kram Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Modet kom bara till mig och jag kunde inte låta det fortgå. Det går inte längre. Vi är i en värld som håller på att falla sönder för att vissa inte förstår att ALLA har ett lika värde. Att ingen är mer eller mindre bättre än någon annan. Jag har fortfarande svårt att släppa händelsen men den har hjälpt även mig, det har kommit ett lugn i mig som jag hoppas jag kan behålla. Att våga är att vinna, det stämde denna gång. Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det hände sig när snön låg vit på taken en november dag...

25 år är en väldans massa år det...

Det är något visst med grisar i gummistövlar!