Ögonblick från min vinter



Jag tog min andra hälft med mig och åkte ut till havet. 
Tanken var att ta reda på hur långt bort hörs jag när jag sjunger/pratar!
Det här med aukustik är intressant. 
Blötsnö. snöade, vinstilla i stort, inte så kallt, hav, skog och klippor. 
GPS slogs på och min andra hälft gav sig iväg för att mäta upp en sträcka. 
Efter lite tvekande kom jag igång och att sjunga på det som jag just då kom ihåg. 
Jag ropade hallå osv. 
Jag hördes. 
På 110 meters avstånd, med tydliga ord. 
Nåja, min andra hälft gav sig iväg igen.
Nu 220 meter bort, ljudet nådde fram men inte orden.
Nöjd! Ja!!'
Men nu önskar jag att jag hade lyssnat mer på fysik, biologin och kemin så kanske jag hade löst gåtan varför jag hördes. Berodde det på väder och vind? Eller något helt annat. 

Under tiden som jag tog mod till mig, vem sjutton är så dum att den ställer sig på en strand mitt i vintern och sjunger? Möjligen jag. I alla fall. Det var det där med MOD. Så jag ägnade en kvart åt att bygga en snögubbe (förlåt snökvinna). 
Kanske lite mitt alterego eller något helt annat. Vem vet. 
För att lugna ner mig och övertyga mig själv.
Skit samma vem som hör! Det är inte skitamma!
I bakhuvudet gnager det bara DU KAN INTE DU KAN INTE!!! Så blir jag arg på mig själv. Jag söker bekräftelse. Min andra hälft suckade sa det var okej. Jag funderade har hälften verkligen lyssnat?
Inser att JAG måste tro på MIG. Det gör jag ibland. Ganska ofta. 














Kommentarer

  1. Underbarling <3. Som bygger snökvinnor och sjunger på stränder. Blir så glad när jag läser.
    Kramar från Liv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilkte underart ord "underbarling" du är själv en sådan! Kram till dig Liv. Sjunga på stränder är faktiskt riktigt skönt - oftast.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det hände sig när snön låg vit på taken en november dag...

Det är något visst med grisar i gummistövlar!

25 år är en väldans massa år det...