Kan det vara något visst med....

ÄNDER?

Eller är de bara en samling tvåbenta hungriga flocklevande varelser?

Frågan ställde jag mig, när brödpåsen med torrt bröd var lite för stor och behövde fås ur huset. 

Det fördomsfulla med detta är att jag kände mig som den klassiska bilden av en äldre människa på parkbänken matandes fåglar i brist på annan sysselsättning. 

Då skämdes jag. 

Även änder behöver mat av fler. 

Och mina fördomar fick sig en smäll. 

SÅ hr glad vad den fördomsfulla! (?)

Det här är en del av flocken. Agda, Sven, Sverker och och... hm... ja vad vet jag. 

Så hände det!

Jo det hände. Pick, pick!!! Hör du inte!!

Pick pick... en näbb träffar mitt ben!!

Så ser hon upp på mig.

Uppfodrande. 

JAG DÅ!!!

Ska inte jag få mat NU?

Att jag hann få fram kameran och fånga den lilla damen på bild när hon bokstavligen tiggde bröd av mig är ett under. Denna lilla, magra dam ville ha bröd. 

De feta, stora herrarna som flockades runt vågade inte ens sticka fram 

näbben!!!  De övriga damerna var inte så tuffa de heller. 

Jag kände nästan medlidande med fågeln när brödet var slut och jag vände hem igen. 

Jag hoppas hon överlever vintern.