Somewhere under the rainbow...





känner jag mig sorgsen över den värld vi lever i. Texten kom till en morgon när jag kände att min värld inte är den värld jag ville ha. 

Varje morgon slår jag upp ögonen - får en ny dag i min hand. En dag som jag vill fylla med doftande liljekonvaljer, mjuka moln och en sol som lyser försiktigt över oss alla. På hallmattans gråa yta har dagstidningen landat under natten. I natten delar du ut tidningen jag inte själv orkar gå ut för att handla. Jag tänker ofta på dig. Vem du är. Du som springer trappa upp och ner i natten och förser mig med färska nyheter. Varje morgon, varje dag, året runt. Utom de dagar som är röda. Jag undrar hur du känner det, att vara vaken när jag sover. Jag har hört tidningen dunsa ner och landa. Ja, ibland är även jag vaken. Det är svårt att sova i dessa tider. Första sidans rubrik känns som ett hån mot mig denna morgon, trots att jag är svensk. Jag är något som DU kallar etnisk svensk, men vänta! Hur var det? Var inte mina förfäder tyskar? Var de inte lite danska också på sin väg upp emot Sverige för flera hundra år sedan? Är jag verkligen etnisk svensk? Jag börjar tvivla över att DU skulle anse mig vara det. ”Det är inte ditt land, det är mitt land” orden i svarta bokstäver rusar mot mina ögon. Det är inte ditt land. I rummen intill befinner sig min familj, några av dem sover. De är inte etniskt svenska. De är hel och halv till ursprunget, ett annat land, som Helan och Halvan på något vis. För visst är det väl ganska så komiskt, jag menar att jag känner en oro denna morgon. Jag tror DU skrattar i mjugg åt mig nu. Mina barn, mina vuxna barn. Min man. De som är min familj. De är halva och hel. Jag är hel på något annat vis, men ändå trasig. Jag tänker på mina grannar. De är inte alla hela. Det kommer att bli tomt i mitt liv. I min port. På min gata. OM DU… får bestämma.


men det finns ljus där bortom regnbågen. Ljus av fina människor, styrka och tankar. Texten ovan skickade jag till en av våra dagstidningar, de valde att inte publicera den.  Jag väljer att sätta den i min blogg. Troligen missförstods den, det handlar om två "DU". Den som delar ut tidningen och den som orsakade rubriken i den tidning som jag fick i min låda. Jag tänkte på hur det kan kännas att dela ut en tidning och läsa om den som vill få oss bort från det land som det andra DU kallar sitt Sverige. Där bara du och du som är etisk får finnas. Jag undrar vem är det? Bakom min rygg hör jag röster, varför bryr du dig? Varför oroar du dig? Du har ditt liv. Ja, det har jag. Mitt liv och jag bryr mig för jag vill inte förlora det som är. 


Kommentarer

  1. Det är en kall och ogästvänlig värld för många människor. Och fast att du och jag lever i värmen, kan vi känna hur det drar från kylan!
    God Fortsättning på det nya året!
    Kramar Karin

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det hände sig när snön låg vit på taken en november dag...

Det är något visst med grisar i gummistövlar!

En bok recension