I väntan på Ebba och musikens vingar i en kyrka.

I fjärran kom så Ebba, färjan som skulle ta oss ut till en ö i Stockholmsskärgård. Det var många långa år sedan jag for över vattnet till den ön. En gång var jag där rätt ofta. Goda vänner som lät mig följa med ut. Det kändes lite konstigt att fara dit igen, visste inte riktigt vad som väntade mig. Det var sig nästan likt. Visserligen fanns inte alla vänner kvar längre. Livet är så någon går och andra kommer till. Två små tjejer som gladeligen nog hade lekt hela eftermiddagen om det nu inte varit så att vi skulle på konsert. Och om de fått igång mig. Det känns lite som om jag inte är så bra på detta med småbarn längre.

Äntligen fick jag höra en av mina favoriter live. Sonja Aldén. Hon sjöng flera av mina favoritlåtar och en hel del Ted Gärdestad. Ibland vill jag behålla dessa stunder. Låta dem stanna upp och vara förevigt. Den här gången bestämde jag mig för att njuta fullt ut. Utan att försöka studera teknik och koreografi. Jag lyckades nästan i mitt försök. Det är inte lätt att låta bli. Jag ska nog vara tacksam över att värmen tog över min hjärna så endast musiken gick in. 

Sonja Aldén tack för en fin konsert. 

Jag hoppas du nästa gång kommer till en kyrka lite närmare mig. 

Så återvände vi hem igen. Efter att vinkat adjö till vänner. Åter igen så kom Ebba från fjärran och tog oss över vattnet.