En dag ska jag göra det jag drömmer om eller hur ordet drömmer förvandlades.




Det är morgon i mitt kök, utanför mitt fönster slår körsbärsträden ut, det tutar från något barns leksak, någon hoppar och skrattar och jag lever i min dröm. Långt borta hör jag suset från bilar som körs i brådska att hinna fram. Jag tänker lite vagt på alla som varje dag året om tar sig till sina jobb, som kör sina bilar aggresivt på motorvägen, jag tänker på alla barn som flockas på den lilla inhägnade som ska föreställa en lekpark. Jag tänker på att deras drömmar fastnar i gunnebostängslets rutor, de slår mot tegelväggar. Kommer de någonsin att flyga? Sådana tankar kan jag får en morgon när jag sitter framför min dator med kaffekoppen bredvid mig. Egentligen vill jag ta min dator med och sätta mig i vimmlet av människor på ett café. Jag kommer inte iväg. Jag öppnar min dörr och släpper in ljuden. Det blir surrealistiskt mot mitt tysta kök. 

Jag förflyttar mig. Tar mig tillbaka till en bakgård där muren växte kämpa hög. Den var svart. Gårdens dofter har för länge sedan försvunnit. Jag tror mina drömmar fastnade där. Jag tror det var där som gråheten föll över mig som litet barn. Jag tog dem inte med mig när gården inte längre var mitt hem. 

Jag kom till en gård. Utan murar. Så stor att det växte träd och buskar, sandlådor och gungor med röda staket runt. Det var en annan gård. Där frodades nya drömmar. De växte och fångades som såpbubblor i tysthet. 

Jag står i mitt fönster och ser såpbubblorna regnbågssken spricka. Min gårds stängsel har vuxit till taggar och jag sitter fast. Det är i rummets fyra väggar tryggheten finns. Där svävar barnet i drömmar om allt det hon vill. Ett ljud och regnbågens färger faller platt till marken i tystnad. 

Jag tänker som så att drömmar förblir drömmar. Om jag låter dem stängas inne av gårdars murar eller staket lika starka som fiskelina. Jag tänker att ordet dröm bör förvandlas. Jag vet inte riktigt hur. Jag vet bara att orden "jag drömmer om" ska bli till verklighet. Så länge vi tänker att vi drömmer kommer inget att ske. Jag ska förvandla orden till nya. Verkliga ord. I verklighetens verklighet. Det finns något i verkligheten att ta emot som inte är drömmar. 

Kommentarer

  1. Så fint skrivet! Om än en sorgsen ton. Men jag är övertygad om att du kommer förverkliga många drömmar på livets stig. Dock inte alla. Men tänk så trist om man står där en dag utan någon/några drömmar. Du är ju "ute" mycket mer än när jag lärde känna dig. Jag hejar på dig <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. <3 Jag hejar på dig! Ja ute är jag mycket mer numera. Det är nästan så att jag börjar få abstinens när jag är hemma. Så det är nog tur att jag har mina ord, tavlor, sången och allt annat att roa mig med. Kramar!

      Radera
  2. Så himla vackert skrivet.. och jag önskar att dina drömmar går i uppfyllelse, hur små eller stora de än är. Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å tack snälla du! Jag är på god väg... jag tror det.

      Radera
  3. Mmm...vad härligt att du drömmer om framtiden :-).

    Jag tror på att utifrån drömmarna skapa målbilder som ju är ett mycket tråkigare ord, men ett sätt att få fart på drömmarna. Carolina Kluft hade ju aldrig nått så långt om hon bara gått omkring och drömt.

    Jag tänker att ett av hindren för att förverkliga våra drömmar är att så fort vi börjar jobba emot dem så infinner sig rädslan för att misslyckas.

    Ofta är det nog som i sagorna. Drömmar slår in, men det kanske inte blir på det sätt som vi tänkt oss. Kram!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det hände sig när snön låg vit på taken en november dag...

Dumheter!

Mina älskade bilder som vykort