Den blå damen svävar ut i det blå - en berättelse om mina bilder



Den blå damen, vem är hon? En person som snurrar runt och är ganska blå i sin själ? Jag vet inte. Jag får lust att sätta namn på dem alla. Men det funkar inte riktigt. De vill nog vara lite anonyma tror jag. Det är läskigt för kanske är det min själ som ryms i dessa bilder?





Att börja på en ny, är svårt. Det är många år sedan jag tog en penna i min hand. Just nu känns det som om alla dessa kvinnor, damer eller vart nu penna leder mig måste ner på papper. De kommer ur mig helt plötsligt. Inte är de perfekta, men måste de vara det? De är en del av mig och mitt skapande, på mitt vis. Jag satt här framför datorn. Tänkte att jag kanske borde gå en onlinekurs i hur man ritar ansikten. Tanken var frestande. Visst det är bra med grundkunskaper i det mesta, att veta vad man sysslar med. . Att det kan vara bra. Så kändes det.


Den här damen, vem hon än är. Fick lite sällskap. Av någon som fick ett för rött ansikte. Jag tror att hon vill ha det så. 


En liten närmare bild. 


En bakgrund blir till. Muffinspapper fick bilda förgrund. En boksida revs ut och limmades fast. Lite färg. Vettskrämd! Jag trasslade med färgerna. Kände att något var på väg ner i min hand. Omedvetet?


Efter många tankar, jag visste inte vem som skulle komma ut. Så föll det på plats. Jag tror det är rebellen i mig som är på denna bild. När min prestationsångest släppte, när jag började våga släppa taget om penseldragen, limma, klistra göra lite som JAG vill då mår jag bra. Jag törs. Jag släpper inte mina damer. Det får plats 96 stycken till i boken.. om inte vägen genom sidorna för mig in på andra motiv. Det går aldrig att veta i förväg. Jag har aldrig varit så beslutsam som idag - jag vet vad jag vill med min bok med damer samtidigt som jag låter det bara flyta på. Bära mig på vägar som jag inte vet vart de leder. Det känns bra tycker jag. Mycket bra. Att våga! Att våga vara i stunden med mina färger och tankar. Jag tycker bäst om rebellkvinnan. Hon berör mig mer än någon av de andra. Jag lovar mig själva att fortsätta måla. Det här är en del av mig.

och hur det gick med tankar om onlinekurs? Ja, det släppte jag. Jag tänkte som så att det är som mitt skrivande om jag tar en kurs förstör jag nog det som är jag i mina målningar och texter. Det blir tillrättalagt och plötsligt är det inte JAG som skapar. Kanske är tanken fel? Jag vet inte. För mig är den rätt. Jag vågar släppa taget - det är det bästa jag vågat på länge. Hitta mig själv genom det kreativa - för det är i det jag finns till.

Kommentarer

  1. Flera damer har det blivit ser jag, någon av dem lite mer i skymundan.
    Andra tar upp hela sidan, tar plats!
    Kul att "muffinsformarna" blev början till den mörka damen.
    Kramar Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Från början hade jag tänkt att muffinsformen skulle bilda en boll, jag skulle sätta en dam ovanpå den - men den bilden svarade inte - kom inte fram så det blev denna mörka dam. Jag tror bilderna speglar mig den som står bakom och den som vill stå framför.
      Kram

      Radera
    2. jag blir alltid lika glad när du tittar in och lämnar tassavtryck! Det glömde jag helt att säga... hua så oartigt av mig. Kram igen.

      Radera
  2. Jeg synes det er spennende å oppdage en ny kreativ side hos deg. Gleder meg veldig til å se mange flere damer. Jeg får lyst til å skape lignende damer selv, men det er nok bare et tegn på at den lille kreativiteten jeg er i besittelse av, kun dugler til å kopiere andre, ikke til å skape noe eget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kun duger... skulle det være. :-)

      Radera
    2. Vad glad jag blir när du tittar in här och jag är väldigt glad över tt du delade min länk på FB :) Det värmde ska du veta. Men visst kan du skapa! Jag hämtar insperation från nätet i slutet kommer det ut något helt annat... för jag tror att det är så att det som kommer ut ur en är en del av en själv. Du får försöka. Det är väldigt rogivande detta med damerna.
      Kramar

      Radera
  3. F*N vad bra du är! Bra att du inte gått någon kurs tror jag. Stephen King säger i sin bok "Att skriva" att han är tveksam till kurser. Man ska försöka hitta sin egen stil.. och det har du gjort. Rebellkvinnan kanske inte jag tycker ser så rebellisk ut, mer lite snesuellt betraktande. Däremot hon som är innan. Hennes klarblå ögon som jag tror kan borra in i vem som helst..
    Så häftigt att du använder boksidor... skulle aldrig komma på tanken.
    Den blå damen ser ut som om hon undrar över något...
    Fortsatt jättemycket lycka till och bra att du lovat dig själv att fortsätta!
    KRAAAAMAR!

    SvaraRadera
  4. Hon kanske är en sensuell rebell? Den jag ville vara... trallalla... gillar dina funderingar. Jag tror de speglar något av den jag är eller vill vara. För dessa damer kommer inte ur mig om det inte hade varit meningen. Det finns något i denna process som jag måste gå igenom. Jag tror jag vet svaret på sista sidan i boken. Det är förresten rätt vanligt att folk använder böcker, men jag ser ofta att de som gör det köper nya med vita blad i eller speciella böcker för mixed media. Jag gillar det inte, det binder mig fast om jag får RENA blad i min hand. Jag vill inte vara bunden, en fågel i bur är inte fri. Så nu släpper jag ut den så får vi se var hon landar en dag.
    Kraaaaaamar!!!!

    SvaraRadera
  5. Vad spännande med alla damer.. och plats för 96 stycken. Jag tycker verkligen att de är läckra.. njut av kreativiteten och inte av prestationen.
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, prestationen har jag slängt i sjön! Jag struntar i om det blir fel i andras ögon, det här är mina damer, de som måste ur mig. Jag tror att den sista damen kommer att dansa fram över pappret. Jag buggade ikväll utan krav, jag skrattade, pratade och blev lyssna på... det finns en person i mig som stiger fram.. å jag är så glad över "damen irl" som gav mig nyckeln till att våga.
      kramar

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det hände sig när snön låg vit på taken en november dag...

Dumheter!

Mina älskade bilder som vykort