Rosor, genrep och röda hallon

Jag håller, om än inte ett fång rosor i min famn, två rosor i rosa och krämvitt. Så underbart. Jag har fått mina första blommor efter att varit med som stödsångare på en avslutning för daglediga. Det känns. Konstigt. Jag har fått blommor. Jag? Jag som inte hade tagit en ton på över tjugo år för fem år sedan. Nu står jag här med blommor i min hand, som tack för att jag sjungit. Jag förstår att jag behövs. Det är också en konstig känsla. Jag behövs? 

Jag står i min lilla kör. Den som är så ny, för mig. Vi är en liten kör. Genrep. Det går bra. Jag ler igen. Det känns bra det här. Så bra att jag svävar ut genom kyrkdörren när jag måste gå. Bussar väntar inte. Jag hör de andras toner klinga ut när dörren stängs bakom mig. Jag kommer tillbaka snart, snart ska vi flyga genom vår konsert med sånger som lyfter. Jag trivs här. Vid bussen ser jag ut över havet och öarna. Jag känner mig hemma. Jag vill låta bussen fara förbi, måste jag stiga på? Kan jag inte få stanna här och alltid se havet och öarna. Höra måsarna skria och känna doften av havsvatten och tång. Jag tror på mig själv i denna sekund. Det känns lite som "Såsom i himlen" på ett mycket positivt vis. 

Vägen är lång och tätorten närmar sig. Kontrasten mot tystnaden och slår mig hårt och dofterna och hav förnimmer jag vagt. Det är tyst i den sena kvällen. Jag känner en glädje och sorg över att jag bor just där jag bor. Sorg för att konstrasterna blir så starka. 

Hallon röda i min skål. Jag väntar på att de ska tina. Om en stund ska jag åka iväg och sjunga. Jag tror på mig själv. Det gjorde jag igår. Vid bussen. Jag vill förnimma känslan och ta den med idag. Jag vill klara det. Idag. Imorgon. Alltid. Hallon röda i min skål, jag njuter och känner hur de stärker en känsla av ro i mig. Det är sommar. Det är sommar och sången klingar ut i andra toner och blir till bilder i mitt sinne. Bilder som faller likt mjuka regndroppar ner på akvarellpapprets grängade yta och bildar musik i mitt hjärta.  Snart tonar sommaren ner och höstens sång tar vid i glädje, innan dess ska min resa vidare livet fortsätta.