Prosit, Attjo och Kloker eller hur det nu var?



Det var den 13 juni 2014 och jag skulle åka till kyrkogården för att tända ljus. Det var också en av de allra regnigaste dagarna så jag kom inte iväg. Ljuset fick tändas hemma. Alhelgonahelgen står för dörren och denna gång är jag genomförkyld. Minnet av de som lämnat oss får lysa här hemma. 

När jag tände ljuset ovan kändes det bättre. Lite bättre. Så undrar jag varför vi måste ha en speciell dag för att minnas. Jag minns utan denna dag. Det händer, att tanken far i mig att nu måste jag berätta. Så  minns jag om att du inte finns mer. Jag kan inte berätta om allt som hänt mig och de mina. Jag kan inte berätta om svampar och annat som jag vet att du gillade. Jag kan inte ens ringa dig. 

Känner mig rätt sorgen på något underligt vis. Troligen för att jag står inför en nu vecka med massor av sång och då blir jag förkyld! Jag tror inte det är sant. Jag ska inte vara sjuk, på inga villkor. Det finns likosm inte i min tankevärld. Andra gången på en månad. 

Jag syr! På en dräkt sonen ska ha klart tills imorgon. Jag tycker han kan sy själv. Vågar inte ens erkänna att det är rätt roligt att klippa och sy. Det var mycket länge sedan sist. 

Blogga! Nä… det går bara inte. Jag har tappat förmågan tror jag. 



(inte bra foto)

Det är så jag vill ha det. Jag vill sitta med blommer och blader i min helt egna lilla värld. 
Tänka lite på allt som är bra, det som inte blev och det jag önskar. 



Kommentarer

  1. Prosit Askungen och Herr Nilsson, tror jag det var ;)
    Skämt åsido, krya på dig vännen!
    Önskar jag kunde sy, men får frossa bara jag ser en symaskin. Har så dålig självkänsla efter att sykunskapsläraren gapflabbade åt mig någon gång i tredje klass (tror jag) när vi skulle virka en grytlapp. Min blev definitivt inte fyrkantig och snygg.
    Är säker på att idag skulle det ses som banbrytande, vill tänka så :(
    KRAM!
    pst.. har inte glömt mejlboxen ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha.. jag avskydde att sy i skolan! Först efter grundskolan började jag sy, men nu har jag inte sytt mycket på många år. Dels lönar det sig inte och jag har nog inte haft tillräckligt med tålamod vet du. Du skriver JU!!! Det gör ju inte jag ens längre…. men det kommer kanske tillbaka till mig en dag.
      Ser fram emot mail när du kan slita dig från dina romanfigurer!!! Jag ser fram emot releasefesten ;) Hahahah… bjuder fräckt in mig själv ;)
      KRAMAR!!!

      Radera
  2. Inte behövs det ett en speciell dag för att komma ihåg nära och kära som inte finns längre. Det är bara handeln som tjänar på detta. Ändå åker jag runt vart år och tänder ljus. Så blev det även i år.
    Vilket fin teckning du har gjort! Sommar, blommor, hjärtan - vem skulle inte vilja vara i den miljön?
    Kramar Karin

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det hände sig när snön låg vit på taken en november dag...

Det är något visst med grisar i gummistövlar!

En bok recension