Teaterkväll i trevligt sällskap

Den 24 maj var jag och trevligt sällskap på Orionteatern, Stockholm, där vi såg "Hjälp Sökes". Först var det med en viss oro jag gick dit, att jag skulle reagera på djuren som förekommer i pjäsen men jag hade inga besvär alls från dessa pälsdjur. Tack och lov att det finns allergitabletter, som jag konstigt nog hade kommit ihåg att peta i mig innan. Det var tur det! Stackars sällskap om jag suttit där och snörvlat. Innan teatern hade vi ätit middag, mycket god hemma hos mitt sällskap. Kyckling på rotfruktsbädd, vin, kaffe och glass! Ibland har jag det väldigt bra.Tusen tack!

En sak lärde jag mig denna kväll att det faktiskt inte gör så mycket om man kommer i sista minuten. Ett under då jag brukar i regel bli så nervös av att vara sen att jag irrar bort mig på gatorna i Stockholm. Med den påföljden att jag blir ännu mera sen. Jag tror mitt sällskap har en lugnande effekt på mig. Tacksam för det. Och faktiskt denna gång visste jag precis vart vi skulle så det gick bra. Att jag hittade för en gångs skull och slapp bli ledsagad kan jag leva på länge - bara känslan är underbar. 

Av någon underlig anledning, blev vi lite sena kom i sista minuten när det är teveinspelning och ALLA platser var upptagna! Nästan så att även jag började ropa "Hjälp Sökes". Vi var 6 personer som inte fått plats. Tillslut placerades vi ut längst fram mellan kamerorna, men nu uppstod ett problem! Den ena kameran skulle flyttas i sidled och då satt jag och mitt sällskap plötsligt i vägen. Mitt sällskap fick flytta! Men hur du bar dig åt för att få mig flyttad också, flirtade du dig in hos kameramannen kanske? Jag blev i alla fall glad att jag slapp sitta ensam flera platser bort från dig. Kändes lite märkligt att gå ut på teater i sällskap och inte sitta bredvid varandra. Toppen var att sitta längst fram, lite obekvämt för benen som inte riktigt fick plats trots att jag inte alls är lång. Men man såg bra, det kan jag lova! 

"Hjälp Sökes",  skriven av Kristina Lugn med musik/sångtexter av Benny Andersson och Björn Ulvaeus var en upplevelse. Det handlar om två bröder i medelåldern som är på kant med sig själva och sin relation och lika väl med hur en bondgård ska skötas. En dag inser de att de måste få hjälp, så de annonserar. Till gården kommer Hillevi och hennes mamma tillsammans med geten Kalleman (tror jag han hette, rätta mig om jag har fel). Så börjar en resa i ord och sång i två timmar utan paus.  På scenen medverkar även: En häst, tre hundar, 3 gäss, två enorma kossor, två höns, en get, två grisar! Här var det bondgård på "riktigt". Men när kossorna kom nära var det på gränsen till att jag ville springa och gömma mig. Så enorma att hade de fällt ner staketet hade jag inte suttit här och skrivit! Men söta var de, hästen var vacker, grisarna roliga och geten - vackrare get har nog aldrig skådats. Kristina Lugns texter så underfundiga och tänkvärda. Det är bara synd att jag inte har hästminne så jag kommer ihåg dem. 

Jag ser fram emot att musiken kommer ut på CD och ångrar stort att jag inte köpte boken! Ibland borde jag tänka efter före innan jag bestämmer något. Det blir nog ett mail till teatern och hör mig för om jag kan köpa i efterhand.

Tack härliga vän att du ville gå med mig! Tack för att du kom med förslaget, det var toppen! Och tack snälla för en trevlig kväll. Ja, läser du detta vet du vem du är. Jag har inte frågat så jag lägger inte ut ditt namn. Jag hoppas vi kan göra om det vid ett annat tillfälle - världen är full av härliga föreställningar! Tack för att du finns helt enkelt.

Ps. Affischen lånade jag på nätet, någonstans... som vanligt har jag glömt var. 




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det hände sig när snön låg vit på taken en november dag...

Det är något visst med grisar i gummistövlar!

En bok recension